"Tack, nälla"
Vi försöker uppfostra våra barn till att vara artiga. Så när dottern väckte mig kl två en natt (ska inte klaga, hon brukar sova hela nätterna annars) kunde jag inte låta bli att le i mörkret när hon säger "nälla mamma klia ryggen tack!" Vad gör man inte!?
Kärleken till sina barn är verkligen speciell. Ibland kan man blir trött och arg men det sitter inte i så länge. Ett leende senare så är all ilska borta. Kanske inte i de trotsigaste av diskussioner med fyraåringen, men annars 😜
